Träning & livskvalité

Tidigare i livet skämdes jag alltid för min vikt, jag ville aldrig att någon skulle veta vad jag vägde, jag ville inte ens veta själv. Denna ignorans och självförakt är nog någonting jag egentligen inte förstår med mig själv även om jag naturligtvis har teorier om varför det gått såhär långt.

Jag tror jag har varit nöjd, jag har nog inte sett problemet med att vara överviktig, eller kanske har jag blundat för det? Jag har alltid kunnat göra det jag velat göra, även om jag på samma naturligtvis haft drömmar som blivit begränsade av just övervikten. Det skulle ju faktiskt krävas en enorm insats att förändra det som hade gått för långt, så jag tror jag fortsatte blunda och hoppas på ett mirakel.

marcusfet
Prag, maj 2015

Men jag tror inte på mirakel, så varför fortsatte jag att leva som jag gjorde? Varför fortsatte jag dag efter dag att gå i samma fotspår trots att jag intellektuellt visste vad som var fel och vad som behövde hända?

Det handlar om att lära känna sig själv och det är någonting som har tagit tid. Att lära känna sig själv, sina brister och sina styrkor och sedan på något sätt dra nytta av dem.

Det är nog precis min bristande självkännedom som vid tidigare försök har fått mig att misslyckats och som gjort det hela ännu värre. Med facit i hand önskar jag att självkännedomen var bättre då. För vägen har blivit så mycket längre.

Jag har ett starkt minne från när jag bodde i Oslo 2008 och ställde mig på vågen och såg den otroliga vikten 120kg. Jag stannade upp och tänkte ”Nu får det räcka!”. Jag försökte göra ett halvhjärtat försök att sätta mig på cykeln nere i min gamla arbetsgivares gamla gym nere i en trasig gammal källare i de norra delarna av Oslo.

december-2011
Avesta, december 2011

Jag tappade naturligtvis efter ett par månader motivationen att fortsätta. Det skulle visa sig att jag ett par år senare skulle ta tag i min dröm att gå ned i vikt igen. 2010 började jag trafiklärarutbildningen i Borlänge och en tävling om vem som procentuellt hade gått ner mest vid utbildningens slut startade. Vinnaren skulle vinna en summa pengar som vi deltagande hade lagt ned i potten. Jag vann inte. Jag var inte ens nära. Men jag hade gått ned ca. 10kg.

stockholm 2012
Stockholm, mars 2012

Februari 2012 flyttar jag till Stockholm, till mitt drömjobb. Jag var motiverad att fortsätta träningen. Men då hände någonting. Jag blev kär. För första gången i mitt liv blev jag kär. Men det är en helt annan historia.

Det var i juni 2012 och de följande åren jag kunde förstå vad en studiekollega i Sollefteå menade när han berättade om hans flytt från Stockholm till Sollefteå för att komma bort från en infekterad stad och ett krossat hjärta. Just där och just då, kunde jag inte förstå honom när han berättade om hur det tog honom 6 år att komma över en människa. Jag förstår honom nu. Mitt resultat blev något liknande. Jag flydde.

Åren går och under sommaren 2015 kommer motivationen tillbaka, skräcken har just slagit mig i ansiktet som en hård kall käftsmäll från Ojmjakon. Jag klarade inte av att gå i Östersunds backar med min barndomsvän utan att behöva stanna och ta pauser på grund av smärtan jag kände i ryggen. Jag klarade inte av att följa med en av mina andra vänner upp för ett litet berg mellan Vilhelmina och Dorotea utan att bara längta tills vi var på toppen på grund av smärtande rygg och dålig kondition. Jag skämdes ögonen ur mig och fällde tårar när vågen i augusti 2015 visade 139kg.

selfie
Luleå, april 2016

Det är med tårar i ögonen jag skriver att allting har förändrats. Jag har gått ned 20 kg och jag har fortfarande en lång väg kvar att gå. Men det är med glädjetårar jag skriver att livet har tagit en helt ny riktning. Jag har blivit mycket starkare, jag har bättre kondition och jag är innerligt lycklig.

Men inte helt utan hjälp. Jag vill rikta ett stort tack till min vän och personliga tränare Paddy. Utan honom hade aldrig detta gått. Jag vill dessutom tacka familj och övriga vänner för det stora stöd ni visat mig. Ni är ovärderliga.

 

 

Denna video tittar jag alltid på när jag vill inspireras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *